Johan Af Närtuna

Hallåj bloggen. detta är dagen då jag är 7 246 dagar gammal. Jag trodde jag var äldre.

Efter en lagom sömlös natt med vansinniga drömmar som jag inte tänker dela med mig av här så var jag tvungen att gå upp 06,00 i morse. Maaaaaaah. Vår nya lärare (som har guldfyllningar på framtänderna och tajta byxor som han smeker under lektionen) tyckte vi skulle ta oss upp extra tidigt denna genomgråa morgon för att ta en liten rundvandring på carolina rediviva. Rundvandringen var inte någon tiopoängare, han var pratade ganska så tyst så ingen hörde... Bra kombo i en stor grupp med bland annat en hörselskadad.

Eftersom man inte hörde så mycket fick man använda ögonen istället. Det är rejält fint där och så mycket större än vad jag visste! Massa luriga våningar och trappor jag inte ens visste att de lede någonstans, eller åtminstone inte till något annat än skrubbar eller städrum, men carolina var visst enormt och utnyttjas ända upp till vinden.

Nu har jag hittat till de finare rummen ergo: (ergo betyder alltså på latin)
fritt fram för mig att spilla kaffe på ovärderliga gamla böcker.


Senare bjöd dagen på en surprise! "du gillar inte heller surfittan? gud vad glad jag blir!"

Jaha, då var man bäst igen.
Jag har gjort om mitt rum och det är så jäfla bra... Yeeeeah. Om jag hade en kamera skulle ni garanterat ha fått lite före/efterbilder. Men nu har jag ju inte det. Varför har ni inte köpt en kamera till mig? Tänk på det till nästa gång.

Nu ska jag försöka få något snask i mig och se om det går några bra program på teven.
Jag lämnar er med vad som varit dagens låt:

För några dagar sedan tog jag spontant upp ett samtal med Carro. "tjejer kan inte pissa".

Förstår ni hur jag tänker? Det bara är så, jag vet inte, men ni tjejer kissar. Det ligger liksom någon slags manligt laddning i ordet pissa. Det hör man ju. detsamma gäller "fjöla" - också manligt, tjejer kan inte göra annat än kissa. Det heter ju kissemurra och inte pissimurra. Förutom att det låter manligt så känns det som om att pissa, det är något man bara kan göra ståendes. Men kanske är det så att man hör på orden att man står och gör det man gör och därmed blir det manligt eftersom det är vi killar som står.

Men så stötte jag av slumpen in i denna video. Mina damer, ni kan nu pissa! Grattis!

Tjohej.

Igår så började vi med den andra delkursen av fyra - att tala II. Läraren var rätt trevlig på ett gulligt morfaraktigt sätt. En släng av Parkinsons hade han också. Om två veckor ska jag hålla ett hyllningstal om min mest onödiga pryl. Jag vetefan vad jag ska tala om. Aja, det blir nog säkert bra. På ett flummigt sätt. Men så ska det väl va när man pluggar på universitet?

Efter skolan begav jag min till Knivsta och farmor, och så kom jag hem nu. Det var lite som att ta en minisemester. Jag hade glömt mobilen och hon har inget Internet så jag har varit helt avkapat från saker och personer som drar i mig och bara kräver massa saker av mig. Skönt. Inte att folk kräver saker av mig, men att slippa det. jag känner mig verkligen utvilad. Men vet ni vad? Jag kände mig lite större än vanligt efter mitt besök och gissa vad? Jag väger just i detta nu 67 kilo. Jag har aldrig någonsin vägt så mycket.

(nu sprang jag iväg och vägde mig igen, jag trodde inte mina egna ord, men jag väger fortfarande 67 kilo.)

Helgen var jäkligt spejsad, nu kommer det faktiskt att verka som jag lever ett spännande liv värt att blogga om.

Efter galet mycket öl så promenerar vi över medis. "Titta här!" ropade jag när jag hittade en övergiven kasse från PUB. I kassen finner jag en otroligt snygg grå stickad tröja i min storlek och allt. Jag kikar mig omkring och det var ju inga andra där utom oss. Tack sa jag, tog kassen och knallade vidare. Senare nästa morgon så hittar jag kvittot i kassen. 1 499 kr. Jag är ganska så nöjd om man säger så, inte så ofta man ligger plus efter en utekväll om man säger så.

Samma morgon blir vi tillfrågade om att vara med i en musikvideo. Även fast vi var griniga, och fast beslutna om att åka hem och inte minst bakfulla så tackar man ju inte nej till något sånt.

Vi tar oss till Årsta och till den djupa, mörka källaren med ett golv av gropar och grejer i. Det hela skulle föreställa en svartklubb där en kille i rullstol skulle försöka ta sig fram. Vårat jobb som statister var att (jag citerar) vara dryga innerstadsmänniskor som vet att vi är mycket bättre än alla andra men diggar musiken ändå på ett föraktfullt sätt. Jag fick en blå plastmugg i handen och gjorde mitt jobb. Jag var skitbra på det måste jag säga.  

Jag lägger in videon när den kommer ut så får vi se om vi kom med.
Annars kan ni ju hålla koll här: Existensminimum

Jag hatar dig så otroligt jävla mycket. Jag skulle bara rycka på axlarna om du föll ihop och dog.
Precis. jag önskar livet ur dig, fatta hur jävla jobbig du är.
Surfitta.

De två senaste dagarna har varit något extra.

Just nu orkar jag inte återge allt, men på det stora hela så har jag haft jäkligt kul. Sen så gled vi ju in som statister på inspelningen av en musikvideo. Yeah, rock n' roll man.

Det är så jävla spännande just nu. Ni skulle bara veta vad som är på gång nu. HOHOHO.

Hoppas bara att jag inte gör bort mig, som jag brukar göra. Jag kommer nog göra något av mina verbala klaversteg. Bara för att jag är jag.

Men idag har det flutit på som vanligt, skola, pizza, buss... Dock så var herr surfitta framme igen och gav en kommentar med det där jävla tonfallet. Säg vad du vill, du är en tönt.

Det gick just upp för mig (av ingen som helst anledning) att jag snart fyller tjugo. Shit pommes. Det känns som jag inte hunnit göra något. Inget alls nästan. Och snart är jag inte ens tonåring längre? Maaaaah. Jag är snart gammal nog att handla på systemet, och den ända som köpt ut åt mig är min mamma. Pinsamt.

Nu kallar duschen, jag ska tamejtusan vara tipptopp imorgon.

Ha det bäst, din gamla häst!

Visst känner jag att jag är nitton ibland. Idag somnade jag framför teven med en tidning i knäet och plötsligt vaknar jag med ett ryck. Ljudet av skottlossning hejvilt. Jag blinkar till lite och ser Angelina jolies läppar som i stort sätt täcker hela skärmen. Tomb raider på fyran igen.

Igår tog A-kursen slut och i morgon introduceras B-kursen. Personligen tycker jag att ett lov däremellan vore på sin plats, visst vi hade en extremt långt lov, men det vore ju på sin plats liksom. Det är det ända rätta till och med? Aja så är det.

Har ni märkt att det varit soligt två dagar i rad? Klart ni har. helt jävla wunderschön om jag får säga det själv. Precis vad jag behövde. Det är som högra makter klickade sig fram till mitt förra inlägg och tänkte "sure. I'll fix it. Just for you".

TACK.

Det känns som ett dött lopp.

När jag vaknade imorse var det tänkt att jag skulle få massor av viktiga saker gjorda tills imorgon, bland annat förbereda mig till opponeringen som är om 11 timmar, men jag hann inte mer än att äta frukost, och då slog migränen till. Snabbt och ordentligt slog det till och jag har fått springa till toan och suttit på knä och fått häva mig över ringen flera gånger. Annars har jag legat i sängen med fördragna gardiner. Kul dag, den 13 januari.

Men så länge det finns liv finns det hopp. Fast jag känner att det här suger livet ur mig. Kanske våren kan skynda sig lite för min skull? Det vore ju verkligen bra, helt underbart faktiskt. Ironiskt nog så är det på våren som migrän brukar slå till hur spontant som helst för min del på grund av solen. Men jag kan ta det. jag klarar det, ge mig bara sol och värme. Vårkänslor. Gud var jag saknar våren, jag är som besatt. Anna-Kå sa att värme får oss att må bättre. Håller man i en varm kopp så blir man på bättre humör jämfört med om man hade hållit i en kall. Jag tror på det. jag vet att det är sant. Det vet du med.

Det skulle vara skönt att höra från dig just nu. Det vore det. Själv vågar jag inte längre för tiden har gjort mig feg.

Som tur var så slapp vi sitta till 16.00 idag tack och lov.

Idag så höll alla hyllande tal, jag hade om min kära, söta farmor. Jag vet inte varför jag ska bli så jäfla nervös när jag ska ställa mig framför klassen, det är ju helt onödigt. Men det gick bra idag, fast FAN vad jag kämpar med mina tvekljud. Jag hatar när jag ehhh:ar, visst, de kanske inte var så påtagliga som vanligt idag, men det var för att jag verkligen försökte hålla kvar dem, men mina eh:m är som en del av mig, det är lika svårt som att göra sig av med ett ben. Gah.

Efter skolan lunchade vi på norrlands och sedan tog jag bussen till gangsta'-Flogsta för att möta Carro. Hon klippte mitt hår! Det blev bra faktiskt, det syns nog inte så mycket för andra, men jag ser det själv och känner hur underbart hon tunnat ut det. Tack carro du är bäst.

Efter detta firade vi med chips och champis (jorrå, vi kan slå på stort ibland sirru) medan vi kollade på film, jag var så trött att jag somnade runt 18.00 och sen lämnade hon mig för en liten tupplur.

...sen vakande jag upp här helt plötsligt.
 

Imorgon ska följande ske:

• Börja skolan igen. Gaaaaaaaah. Skulle behöva längre lov, i alla fall fram till februari, det är väl inte för mycket begärt?

• Lämna kläder till myrorna. Jojomänsan! Johan har rensat under lovet, all musik på datorn har jag gått igenom, det tog typ en hel dag, men när jag ändå var igång så satte jag också igång med att rensa kläder. Så nu kommer jag att se folk gå omkring i mina kläder. Fan vad glad jag blir.

• Sen ska jag vara modig. Jag låter Carro klippa mig! Jag hoppas hon kan det där med saxen! Jag är lite orolig, men blir det dåligt så kan jag ju alltid använda det emot henne. Vi får se hur det blir.

Min pappa slog sig i huvudet någon gång när han var liten. Det måste han ha gjort. För han är så konstig ibland.

Tidigare igår kväll så kom han fram till mig och viftade med ett papper.

- hörru, Johan. Känner du den här personen? Säger han och ger mig pappret. Det är en sökning på hitta.se av en av mina kompisar
- Ja...
- Jaha och ni pratat i över en timme på telefonen - på hemtelefonen!
- Vadå vill du att jag ska betala? Vänta lite, varför har du letat upp hans hemadress och skrivit ut kartan för?
... Tyst stund...
- Öhm...
- Varför gör du så? Kunde du inte bara ha frågat istället för att hålla på såhär?
Han gör den där stirriga blicken som bara han kan göra när han försöker komma på något.

Han är allt bra konstig. Han brukar prata med sig själv också. Men han är bra ändå.

Mina damer och herrar, jag har just "knäckt en bärs" och värmt en minipizza i micron. Ja fy fan manlig jag känner mig. Bara så ni vet.

Ikväll såg jag delvis halvhjärtat på grammisgalan medan jag zappade mellan de roligaste avsnitten av the simpsons någonsin, och dom kallar oss artister som idag handlade om Lykke Li.

Förutom min besvikelse på den något inkompetenta juryn så måste jag verkligen lägga en stor skuld på fjortisröstarna. Jag menar EMD - jenny let me love you - ÅRETS LÅT?! Suck.

För övrigt måste jag bara säga att Håkans ögon såg misstänkt röda ut samtidigt som han flummade extra mycket. Faktiskt.

Så det så! Jag har en ny vision.

Jag längtar till min stad. Eller det som ska bli min stad. Staden heter inte Uppsala, du räckte inte hela vägen för mig, men tills sommaren får du duga. Staden med stort S ska bli min.

Igår när vi satt kring bordet så tittade jag upp i takkronan och sa att i jämförelse med hur länge man är död så lever man inte så länge. Ganska så smart och väldigt sant. Tänk på den ni.

Nu är det 2009 och jag tror faktiskt att det här året kommer bli något extra, 2008 var liksom en uppvärmning. 2009 SKA bli galet bra och därmed basta!

Nyår var kul! Kändes som esteterna var i majoritet, men jag överlevde. Och HA! det blev tamejfan ingen upprepning av 2006/2007, vilket känns bra, bättre, bäst! Lite skumpa och annan dricka, välkomnar L till hemliga klubben, uppmuntrar till sex och skickar felstavade sms... det var nyårsafton. Johan är nöjd.

Annars kan jag berätta att vi bor i en krigszon för tillfället. Min syster ska flytta till Strasbourg snart och ska plugga där tills i maj. Kul för henne, men grejen är att hon har bestämt at dumpa sina grejer här medan hon hyr ut sin lägenhet i andra hand.
Härom dagen började invasionen. BOOOM! jag kikar ner i hallen och det är syster som anlänt med det första grejerna. smällen var ljudet av hon som släpper ner en trunk fylld med endast skor. nu snackar vi om världens största trunk. Jag kunde se på mamma att hon nästan höll på att börja lipa. Så många skor har jag inte ens jag hunnit köpa under hela mitt liv tänkte hon, det såg jag på henne. Så, vart jag än vänder blicken här hemma så ser jag väskor, kassar, eller bara små högar av kläder här och var. Syrran är hemma igen.