Based on interviews with people about their first crushes.









Idag lagade min sjuttonåriga bror mat till sig själv för första gången i sitt liv. Nudlar.
Och hur konstig det är verkar så gjorde han allt fel. Vad finns det att göra fel liksom?
Något säger mig att han kommer bli nån Al Bundy-typ när kan blir stor.



Foto: Thorsten Jankowski















Okej, antingen är det jag som fått hyperkänslig hud eller så har flugor muterat sig och börjat stickas. (överväger verkligen det senast nämnda)

Träffade Carra i Muppsala idag. Bra dag. Har verkligen saknat att förundras över hennes komsumtion - *POFF* och pengarna är borta. Sen rev jag ner massa glasögon från hyllan på "späcksävejvärs".
Bra dag ändå.



MUMMA!



Det är nu officiellt. Jag är husmoderlig. flera gånger under veckorna har jag gjort riktiga pajer, inte vanliga smulpajer utan sånna med botten och lock, jag har varit ute i skogen och plockat kantareller och nu ni har jag gjort egen hemmagjord plommonmarmelad.
    Och just i detta nu njuter jag av ett rostat bröd med marmeladen och jag kan lova att det är gott - som fan.
Kokboken jag gick efter var dock lite korkad. jag menar: "skölj plommonen. lägg dem i en kastrull med så lite vatten som möjligt", okej... men då plockar jag fram mitt så-lite-vatten-som-möjligt-mått. Och: "sorterna varierar i färg och smak, men ett gott plommon ska vara moget" NO SHIT?







Med denna säger jag god natt. Jag har lika mycket pirr i magen som ett barn natten före julafton!
ÅÅÅÅÅÅÅÅH! Håll tummar och stortår för mig nu!



Äntligen hemma, här kommer jag

Igår gjorde jag en liten makeover på min fula golvlampa. skar ut några sidor ur en gammal pocketbok plus några klipp jag hittade i tidningen, sen lite tapetklister och VOILA!







Sen om jag har svårt att sova kan jag ju alltid "läsa lampa".






Jag har hakat upp mig på den här ungefär lika mycket som Filippa har låst sig vid halo. Och då har man verkligen hakat upp sig.


lite väl lång bloggpaus


Men nu är jag här och har lite att skriva om.
Först och främst skulle jag vilja säga att jag är bäst, jag bestämde mig för att göra något åt mitt facebookberoende och tills jag loggade in igår kväll så hade jag inte varit inloggad på en hel vecka. Applåder till mig, tack.
Vad har jag ersatt mitt facebookande med då? Jo jag har varit hos Teo i hennes nya lya i Hornstull och läst ut 5 böcker. Alltså: utan facebookande blir man både händig (vilket ses som sexigt) och kultiverad.



Jag träffade honom!


Shit, vad ska jag börja?
Igår så åkte vi ju in till grönan, jag, Teo, Valle och Jenny för att se Håkan Hellström.
Konserten var underbar, han hade eld i baken och det var fullkomligt smockat med småpopare överallt.
Han lär ha sagt allt det vanliga han brukar säga och haft samma repertoar som vanligt, men det gjorde inte mig något eftersom det var första gången jag såg honom.
Hursomhelst, Marri fyllde år igår så efter grönan firade vi henne på riche.
Rätt var det är så ser vi självaste Håkan på G in! Sen försvann han och vi tänkte att det inte var något mer det med. Där hade vi fel. När vi beger oss av så gör han det samtidigt!
Kors i taket. Jag som taggat i flera dagar, detta var bara för mycket.
Och sen hände det bara så fort, "nämen är det du Håkan?" som om vi inte visste och som om vi kände honom. Haha. Samtalet var kort men trevligt, och han var full. Väldigt full.
Efter detta drog vi vidare till spyan, dansade lite med Adam Tensta och så fick jag ett ragg, men spelade svår som vanligt.

Kvällen kan sammanfattas som mycket väl lyckad. Jag rökte inte alls, jag drack väldigt lite och dansade non stop. Sov gott gjorde jag också.

Och hörreni! jag har tagit på och pratat med Håkan.
Gud.




På grönan ikväll



Hoppas på någolunda bra väder.



35 min

Pajen är i ugnen, jag har mjöl över hela mig och nu ska jag vänta med städandet i köket och facebooka i 35 minuter tills pajen vill ut.
Egenplockade äpplen också. Yeah.

Imorron blir det Håkan på Grönan. Kalas! jag taggar sönder mig själv så jag nästan borde säga till mig själv att lägga av med det. Eller nej, ska nog fortsätta tagga sönder.
 
Och så skrattar jag lite för mig själv ibland när jag tänker på hur Li har det i Paris. Sitter och spelar kort med tre ungar som inte kan engelska och hon som inte kan franska. Haha.



Bon voyage





Ärligt talat


Ni skulle inte tro mig om jag skrev här vad som händer på insidan av mitt pannben ibland.
Ibland är jag bara så jävla rädd för verkligheten. Korkat va?



RSS 2.0