"HEJ!"
Någon gång i årskurs åtta träffade jag Caroline Palm.
Jag tyckte hon var skum och hade en vågad/konstig frisyr. "Säkert vänsterradikal" tänkte jag ungefär.
Sen bestämde jag mig för att konfirmera mig av någon anledning, typ för att alla andra gjorde det. I samma konfirmationsgrupp fanns Carro. Hon verkade helt plötslig mindre skum och vi hade kul. Jag lärde henne vika lakan också kommer jag ihåg.
Sen någon gång när jag och resten av "närtuna gansters" satt där i korridoren och hade tråkigt, spelade något kortspel för säkert femhundrade gången i rad i världens fulaste skolkorridor så kom hon med världens leende och sa "HEJ!" på det där sättet som bara hon kan. "Dom här har jag bakat till er. God jul!" sa hon och gav oss jättestora pepparkakor hon bakat själv. Hon hade gått lös med glasyren ordentligt och skrivit god jul med våra namn på. De var så fina så man knappt ville äta upp dem.
Nu har vi känt varandra i fem år och hoppas det blir några år till för du är fan bäst.
HEJ!
Du är ju för söt gullet!
Ja, mig blir du inte av med i första taget! :D
puss
