Hästjävlar

Idag hände det som utan tvekan var veckans mest galna händelse.

Jag låg på gräsmattan, helt ovetandes om vad som skulle hända härnäst. Hur skulle ni reagera om ni dåsar till när ni ligger där på mage i solen och så hör man ett plötsligt klampande. Du blir attackerad av hästjävlar. Hur låter det?

Fyra av våra grannars förrymda hästar sprang rakt genom vår trädgård. Jag höll på att skita på mig. Som om det inte var nog fick jag hålla på och mota dem ur skogen - i flippflopp!

Hela upplevelsen var otroligt hetsigt men det blev så mycket roligare efteråt. Grannfrun sa: "mitt arsle till man glömde stänga grinden!" och han sa: "jag ska sätta ett skott i pannan på dom allihop!".


Landet, hur ska jag någonsin kunna lämna det? Där var jag ganska ironisk.



SMS

Okej, nu ska jag också ta mig tid att göra en sån här sms-grej.

Då kör vi! Ta fram mobilen och gå till inkorgen. Tryck fram ett slumpat sms som besvarar följande påstående. Regler: sms från en person får inte förekomma mer än en gång.


Detta hör jag varje gång på fyllan: blunda så kommer jag och sätter mig vid din sida alldeles strax :)


Jag får alltid små anonyma lappar där det står saker som: Johan. Jag satt och tänkte på dig precis. Jag kom precis på vad som är så speciellt med ditt utseende. Du är tidlöst vacker. Varför funkade det inte? <3


En helt vanlig måndag så får jag alltid detta i ett sms runt middagstid: Okej då. Men vi vill träffa våran älskligs johan snart. Så säg till när du är ledig! Ha inte sönder några mer truckar nu. Puss och hej


Något jag blir jätteglad av att läsa: Johan, du är paranoid.


När din mamma relaterar till mig säger hon saker som: HahaHaha! En fågel bajsade i ansiktet på henne men hon får inte tvätta bort det pga experimentet.



HAHA! Det gick ju bra! Nu samma sak fast med sända sms!



När jag har tråkigt får du ett sms som liknar detta: Heje! Jo dansgolvet fick sig allt en dänga! Kräktes lite på det gjorde jag också.


Du önskar mest av allt att du en gång blir en av dem som får ett liknade sms av mig: Du slås som en tjej!


Jag sitter på en öde ö i Söderhavet och jag har bara batteri nog till att skicka ett sms, detta skriver jag: Var i Stockholm igår och det är fyllekäk jag har på byxorna från nån jävla curryburgare. Och vad fan gör jag här? Det undrar jag med. Jag skulle ha bussbyte här, men nästa buss kommer om 20 min och jag har redan suttit här så länge. Mah. Jag pallar inte. Nu kommer min pappa och hämtar mig fast det tar lika lång tid för honom att komma hit som bussen.


Följande har jag skickat till hela min telefonlista i sömnen: Nej, jag orkar inte. Jag åker hem och har ångest över hela situationen istället. Puss.


Efter att jag sänt ut det där meddelandet i sömnen bortförklarar jag mig på följande sätt: Jag tror vi får ta våran vinkväll snart. Den behövs. Tack för att du tog hand om mig. Du är fan bäst. Puss och kram


HAHAHAAA! Jag är sjuuuukt nöjd med det här! Och det är på riktigt också!



Krig

Det pågår ett tyst krig hemma hos familjen Eriksson -  Lundin för tillfället.


Sedan några veckor tillbaka så har modern i huset köpt två nya badrumsmattor till duschrummet nere i källaren.
Skitbra tänkte jag! Men i samma veva tänkte jag: "men varför ligger de borta vid tvättmaskinen och inte vid duschen?". jag slänger den lilla, slitna, fula, skabbiga gamla mattan och lägger de två nya vid duschen. Händerna sattes på höfterna och jag tog en djup tillfredsställd suck.
   Sedan efter några dagar så ligger de nya mattorna där borta vid tvättmaskinen igen och den gamla luggslutna mattan (som btw är en matta utan lugg) ligger vid duschen.
"MEH!" Där ska de inte ligga tänker jag och fixar till allt igen.
Men tror ni inte att nästa gång jag går ner där så har någon plockat ut äckelmattan ur sopkorgen och flyttat bort de nya till tvättmaskinen igen. Och den här processen har återupprepats om och om igen.
Jag tänker inte ge mig.
ALDRIG.




11 feb - en bra dag

Såhär i efterhand känner jag att onsdagen var ganska så bra och ska därför skriva om den nu.


I

Efter att ha hjälpt AnnaKå att välja mat nere på Luthagen så beger jag mig för en tur på stan innan jag ska möta upp Carro. Aldrig i min vildaste fantasi så visste jag vad som väntade lilla mig. Där går jag, strosar genom S:t per gallerian och då kommer det en joggare springandes genom shopparfolket mitt i lunchkommersen. Galet.


II

Busschaufförer kan man tycka en hel del om. För det mesta så hatar vi dom, eller? Ärligt talat.

Men det finns nu två busschaufförer som faktiskt har lyckats komma så långt åt andra hållet att de har erövrat en liten del av mitt hjärta. Den ena är han som kör 767:an Norrtälje - Stockholm. När han börjar köra så säger han något i stil med: " god dag mina damer och herrar, ni åker med buss 767 mot Norrtälje. Den beräknade tiden är 50 minuter och jag hoppas att vi slipper eventuella trafikproblem. Vädret idag är ju underbart! Sol, men åt kvällen kan det ta och mulna och även regn kan det komma på sina platser. Dagens namnsdagsbarn är Monika och Mona..." hur pass älskvärt är inte det? älskade busschaufför.

Den andra busschauffören var han, han som körde buss 2 mot Flogsta. HERREGUD VILKEN UNDERBAR MÄNNISKA!  När någon gick på så sa han "Hej! Välkommen!" sedan när bussen stannade och släppte av folk så sa han "ha en bra dag." men den mjukaste stämman... varje gång! Det var inte en människa på bussen som inte smålog när han sa något. Ja, vems mungipa började inte rycka? Alla var sålda på den mannen.


III

Jorrå, sen så övningskörde jag hem den där onsdagen också. Jag lade märke till att ratten verkade vara extra känslig på något underligt sätt. Och då kom jag på att ratten inte alls var extra känslig. Det var jag som var berusad. Jag hade suttit och druckit öl på Uplands nation. "ops" tänker jag men säger inget till pappa utan kör hem lite extra sakta.

Så kan det gå när man har minne som en jävla guldfisk.




Grej of the day.

Hej kära ni, ni är bäst.


Ni jävlar ska ni få höra om hur pinsam jag är... IGEN

Men först: Igår var jag och Li ute. Hon fyllde arton i förrgår så detta var hennes första utekväll. Historical event. Vi begav oss till Baba sonic för att skaka arsle, dricka öl och stöta in i Nils och hans kompis. Kompisens (vars namn jag glömt) kände uppenbarligen lykke lis bror som också var där. Detta lykke-lis-brorsa-i-samma-rum-i-detta-nu-samtal blev kvällens längsta konversation mellan Li och Nils kompis. Jisses, det kan vara lätt att snacka om ingenting egentligen. Nils visste inte ens vem lykke li var, det tyckte jag var kostigt och sa till honom att gå hem.

I alla fall, på bussen hem från den stora staden så somnar jag. Inget speciellt med det kanske? Ha! Ni har glömt att det är mig det handlar om!

Där sitter jag på den lagom fulla bussen och slumrar, dock så varade inte den ljuva sömnen särskilt länge.

Jag vaknar av att jag hör mig själv prata i sömnen, något i stil med "nej, inte den kärran". Fan vad pinsamt. Han som satta bredvid mig ville verkligen byta plats, det såg jag på honom. I samma veva är jag asförvirrad, som man brukar vara ibland när man vaknar upp, så jag troratt jag missat bussbytet i Rimbo och var halvvägs till Hallstavik!  Där sitter jag och liksom ser mig om helt förvirrad, folk trodde säkert att det var något seriöst fel på mig.



Man kan inte rädda världen, men några kan man rädda.

För ungefär ett år sedan anmälde jag mig donationsregistret - trodde jag!
Något fel måste ha måste ha hänt på någon knapptryckning eller något, för jag var inte registrerad såg jag nu.

Precis som förra gången tvekade jag lite. Om man vill så kan man välja om man vill avstå från att skänka vissa organ eller vävnader. Det man kan donera är njuren, levern, bukspottkörtel, hjärtat, lungorna, hornhinnorna, hjärtklaffarna, hud, benvävnad, muskelvävnad och nervvävnad.
Kalla mig sentimental, men först kryssade jag i att avstå från att donera hjärtat,, men ändrade mig sen.
Klart du kanske precis som jag blir lite tveksam och får bilder i huvudet hur det kommer gå till och hur du kommer se ut när de tar delar från dig.
MEN hur vacker är du efter ett tag i kistan? Och om du precis som jag ändå hade tänkt kremera dig, vad spelar det då för roll?

Om jag behöver ett hjärta kommer jag att vara evigt tacksam den personen som låtit mig få leva lite till, därför ska jag handla som jag vill att andra ska.
Begär jag om för mycket om jag ber er skänka bara en liten bukspottskörtel om det skulle vara så? Släppt egot som ni ändå inte kommer kunna använda när ni inte använder organen.



En direkt länk till att skänka liv, ungefär 600 personer behöver ett organ i Sverige just nu.
Mer info hitter du på livsviktigt.se.



Dagens grej!

Jag har noterat är jag är lite mysko eftersom jag har dragit på mig en hel del Internetvänner under årens lopp.

Ännu mer mysko är att jag har gett ut numret till vissa dem som blivit sms-kompisar. En av dessa är Nanna från jävla Gävle.

Av ren händelse messade vi idag och hon sa att hon åkte upptåget. Det hela lede till att jag som ändå var på väg ner till stationen sprang för att möta upp hennes tåg. Och just då ser jag det rulla in nere på stationen. Jag springer och plöjer mig igen allt folk samtidigt som Nanna hojtar "JAG SER DIG! JAG SER DIG!" i telefonen.  Jag springer i en total motström av folk som gått av Nannas tåg. Krockar in i folk och ser hur tåget gör sig redo för avfärd. Men så ser jag henne där i tågvagnen! "Shit där är du ju!" på skämt så hade vi våra händer mot vandra med tågfönstret emellan och så höll jag den där ett tag och sprang med tåget medan det började rulla iväg.

Men måste ha sett jätte vackert ut. Damen som satt bredvid Nanna blev lycklig av våran falska kärlek.



asså min mamma...

hon kom just hem (från gynekologen, TACK för ärligheten mamma det ville jag verkligen veta)
och hon börjar helt oprovocerat skälla på mig för att jag inte tagit körkort.
"det värsta jag vet är män utan körkort"
"du blir som en handikappad karl"

haha, jag bara skrattar åt henne medan hon tycker att jag är lite som en besvikelse för att jag inte kan köra bil. hahaha underbart.

favorit i repris

här kommer ett av mina gamla dagboksinlägg igen.
haha, shit vad jag skrattar åt detta idag!



jag är så pinsam
den 16/11 2006 klockan 17:27

Idag är jag sjuk så in i helvete.
Förkyld med blixtrande huvudverk om du vill veta.

Fy fasen.

Igår hos syv skämde jag ut mig totalt.
Vet ni det där höga bordet? Där står jag och carro och väntar för det var rätt så mycket folk före oss i kön.
Där står man  macho som man är och lutar sig bakåt vid kanten av bordet.
Då får jag för mig att backa lite. Men när jag gör det ramlar jag på någonting som ligger i vägen.
Jag faller hejdlöst bakåt samtidigt som jag tjuter ut: ojsan hoppsan!
Sen ligger jag där på världens största soppåse som jag snubblat på.
I fallet rev jag dessutom ner massa kataloger över mig som låg på bordet.
FAN.
Jag tittar upp och ser ungefär sex ansikten som råglor på mig, och undrar vad idioten håller på med (+ carro som viker sig av skratt).
Jag känner hur blodet forsar upp i ansiktet och
jag börjar säga: förlåt, förlåt!

Varför råkar jag ALLTID ut för såna här grejer?


men heeeej!

idag efter att jag åkte från uppsala fick jag världens chock. gissa vilka som går på bussen?
jo, ingen mindre än min gamla samhällskunskapslärare göran och en hel hop med vitryssar!
jag blir paff som fasen må ni tro! jag sa till och med "tjena!" till några av vitryssarna jag kände (ja på svenska) för inte hade jag någonsin kunna tänka mig att stöta in i dem på bussen!
när jag väl gjorde mig införstådd i att jag skulle snacka engelska med dem så gick det självklart rätt bra att kommunicera med dem, och det var kul att träffa de man hade så otroligt trevligt med förra året nere i vitryssland.
jag lovade göran att vara med på en middag på torsdag i grisslehamn. jag skulle hitta på något skojigt, en lek eller liknade, och det ska jag banne mig göra. jag är ju rätt skojig av mig. hjälpa till med potatisskalning skulle jag också göra.

väl i rimbo så äter jag och carro upp det sista av kristina lugn. hon smackade gott. efter det åt vi chips.
jag känner mig ju så lagom nyttig idag eftersom jag åt tårta till frukost. och sen blir det tårta och chips hos carro.
>>johan goes fat<< (egentligen fattar jag inte riktigt innebörden av de där tecknen, men jag har verkligen längtat efter att få använda dem!)

på väg hem träffade jag sandra och hennes syster. nu ska jag berätta det otroligt pinsamma som till och med slår "min grop".
såhär var det: sandra åker den proppfulla stadsbussen i uppsala. hon står upp och håller i sig i stången till vänster och motsvande till höger. helt plötsligt så bromsar bussen in och sandra sliter med sig den högra stången!
efter att hon gjort små pinsamma försök att få den på plats så tar hon sig fram till busschauffören. väl där så visar hon upp stången, pekar på stoppknappen som sitter på den och säger: "den här knappen funkar inte."



tårtan!

innan jag börjar så kan jag påpeka att det visst inte var någon vårta på handen, huden var bara lite torr.

när jag och carro den sprättan går av vid stationen bär det av till konsum för att inhandla alla hemliga ingredienser.
som vanligt är det rörigt och ologiskt på konsum och det tar en jäklars tid att hitta marängerna.
när vi kommit hem till carro och ska till att börja baka av ren och skär glädje visare det sig att tårtbottnen som vi köpt liknade mer knäckebröd. Bäst före för bra länge sedan. jahapp! då knallade vi ner till Konsum igen med bestämda steg och bad om en ny. vi fick två om vill ville, men vi nöjde oss med en.

väl i bakandets ädla konst så undrade vi lite vad vi skulle skriva... efter långt funderande och om och men så kom vi på den ultimata personen vi ville hylla!



kristina, en av sveriges mest speciella personer. vi älskar dig.


"NU ÄTER VI UPP HENNE!" /Carro

TACOLÅDAN till lunch! :D

En helt vanlig dag på gymnasiet. det var goa tider.


Idag gick jag äntligen upp i tid för en gångs skull, en vana som jag saknat i ungefär två månader.
Jag hann packa gympagrejer, käka frukost och fixa mig någorlunda. Det var väldig bra av mig, annars har de föregående mornarna resulterat i försovningar eller att man ligger och drar sig tills det är femton minuter tills man ska åka hemifrån. Men idag var jag duktig!
Något som gick mindre bra idag var psykologiprovet... faaan, tror det gick käpprätt och helvete! Jag är otroligt glad om jag ens får G. något man alltid fruktar med denna lärare vid namn Göran är att lämna in sitt prov. Han brukar scanna hela provet hur snabbt som helst och ge kommentarer direkt. Något som inte är så kul för dem som inte presterat så bra. Och idag när jag lämnade in det säger han "Johan.." precis när jag vänt mig om snabbt som fan för att hinna smita ut. "jaaa? hehe" säger jag och vänder mig sakta och dystert om. "Jo, jag tänkte på presentationen du gjorde i samhällskunskap C, den var riktigt bra tycker jag." jag blir häpen som fan! Jag trodde han hade trollat fram giljotinen, men istället berömmer han mig! "tycker du?" nästan ropar jag ut, och Göran tystar mig, berättar vad som var så bra med presentationen och frågar om jag verkligen gjort allt jag kan på provet. "aaaah?" säger jag och vänder snabbt på klacken igen för att slippa en rättning av provet live framför klassen som han brukar göra.

Annars var jag inte alls lika rädd för mina andra lärare idag. innan vi gick till idrotten chillade vi i gräset bland tusenskönorna och solen sken som besatt och där satt vi och fick röda axlar, men det gjorde inget.
På gympan hade vi brännboll på schemat, och jag var brännare i laget "Björnligan" och det gick jättebra! jag gjorde två frivarv och peppade som besatt på mitt enastående lag. Det andra laget som hette "den lilla rosa musen", de var rätt kaxiga av sig vilket gjorde vår seger med 50-49 ännu ljuvare.

Sista lektionen var filosofi, och där var jag helt hysterisk av mig, jag antar att jag fortfarande var helt i varv efter idrotten. Jag skrattade åt allt och alla.
Det hjälpte inte alls av att vi såg på tv, det var ett program om hur man uppnår lycka. Och jag lovar er, jag blev i alla fall lycklig av det! det var inget roligt med programmet alls, rätt seriöst faktisk, men 90-talsstajlen var för stark för att man skulle kunna hålla sig för skratt, men det var inte det som var roligt egentligen, det vara bara ett plus! Det som fick mig att brista om och om igen var hur nära kameramannen zoomade in personerna och att kvinnan som intervjuade filosofen var helt lutad fram mot killen (två decimeter till och hon skulle pussa honom) och hon såg verkligen intresserad ut till max.
Hon var alltså helt fokuserad genom hela programmet, jag började undra om hon inte fick ont i ansiktet för att hon höll den där posen hela tiden.
Det slutade med att jag gick ut och skattade av mig ett tag, men sen var jag tillbaka igen och det gick rätt bra till en början...

En annan rolig sak jag måste berätta om var när vår rektor kom till oss i tisdags och berättade om resultatet på en enkät vi svarat på.
En av frågorna var: Vad tycker du är bra med Rodengymnasiet?
han lade upp svaren på undersökningarna på en overhead och då kunde vi läsa bland svaren:

"TACOLÅDAN till lunch! :D"

Haha, jag älskar min klass.

gropen och jag

jo just ja!
jag har ju inte berättat om när jag föll ner i avgrunden härom dan!

efter att jag gått mot röd gubbe och nästan mist mitt sjunde av mina nio liv så skyndade jag mig till centralstationen.
sen blev det svart. ni förstår, det var mörkt nere i gropen.
hur gick det till? hur hamnade jag i gropen?

såhär var det: jag stressade och gick över den becksvarta gatan, jag kollade nu instinktivt efter mina nya fiender -dvs bilarna- samtidigt som jag skrev ett sms. när jag kommit över gatan och upp på trottoaren och gått några steg så känner jag hur marken plötsligt försvinner!
jag skriver högt och säkert fjolligt och hamnar raklång i den minst en meter djupa gropen. där ligger jag stilla i ungefär fem sekunder och tänker "varför händer sånt här alltid mig?"  sen tar jag mig upp och kikar lite för att se om nån är där.
ingen var där som tur var, och ingen såg.

och jag ställer mig frågan igen: VARFÖR HÄNDER DET ALLTID MIG?



ett minne för livet.

"yes" tänkte jag precis när jag stängt dörren till omklädningsrummet! dagen är slut! och nu kan jag bege mig hemåt.
jag hörde att någon var inne i rummet intill där duschen och spegelrummet finns. happ, tänkte jag och brydde mig inte mer om det.
sen när jag sitter ner och drar på mig strumporna ser jag ur ögonvrån att någon liksom sticker ut halva överkroppen rakt ut bakom skåpen och tjuvkikar på mig. situationen är så skum att jag inte vill konfrontera den här tjuvkikade figuren så jag låtsats som om jag inte märker något.

sen när jag ska gå så tänkte jag att jag skulle kolla mig lite i spegeln innan jag går, sen så var jag ju nyfiken på vem som smugit på mig.

när jag kommer inte halvvägs in i spegelrummet stannar jag fastigt. den hemliga figuren var en man i fyrtiofemårsåldern.
den här mannen hade tagit med sig en kartongbit med sig upp i omklädningsrummet och denna använda han som bönematta.
där var han längst ner i hörnet av rummet snett vänt åt höger, böjd med huvudet mot den gamla kartongen som fungerade som ett substitut för bönemattan.
jag blev ju så paff så på automatisk instinkt backade jag ut i samma takt som jag kom in, vilket måste ha sett otroligt roligt ut kan jag tänka mig.
jag skrockade lite åt mig själv men skämdes hör att jag stört honom för han måste ju ha märkt att jag kom in dit.

jag blev så otroligt rörd av den här mannen. trots att allt var så ofattbart fel så blev det så otroligt rätt därför att det var så fint att han tagit den här jävla kartongbiten i spegelrummet och trots att han visste att det kunde uppstå en obekväm situation så gjorde han det. därför att det han tror på går före allt.

det var som en söt liten kortfilm när jag tänker efter. jag så glad att jag fått uppleva det.


pizzan, tanten och det öppna huset.

innan jag skaffade blogg förde jag faktiskt dagbok för mig själv.
tänkte jag ska dela med mig av en dag i mitt liv, rättare sagt från den fjärde april i år.


öppet hus idag. jag var taggad.
vårt grupparbete förlorade en medlem för att han "försov" sig och sen gick han och käkade pizza på stan med folk.
kul.
under tiden från 11,30 på morgonen till 19 på kvällen har jag och anna jobbat med att förbereda öppet hus.
vi hade i alla fall lite mys idag hon och jag. medan den så kallade gruppmedlemmen gick och käkade pizza på stan ringde anna sin mamma och gissa vad hon gjorde! Hon slutade jobbet lite tidigare och cyklade till skolan med en pizza till oss! fatta vad gulligt!
men nu ska nu höra något riktigt roligt! när vi hämtar pizzan går det förbi en mormor och mamma + barnvagn. tanten som är kanske 50 bast faller handlöst pladask ner med ansiktet i asfalten precis bredvid oss. det första jag tänker är: hon är död! herre jävlar nu har nån gått och dött en meter från mig! men sen sätter hon sig upp som tur var. anna klämmer fram "ooooj" upprepade gånger. nu börjar det blöda vid näsroten på tanten. jag är fortfarande lite i hänförelse eftersom jag trodde människan gått och dött vid mig. sen sitter hon där ett tag och annas mamma frågar hur det är och om hon behöver hjälp. anna klämmer ut "oj" några gånger till. tanten sitter där och börjar berätta om sin fot och sen om vädret... när allt verkar ha ordnat sig börjar vi gå och då börjar vi skrocka lite, vi borde inte, eftersom stackaren ramlade och nu blöder det i hennes ansikte, men oj vad roligt det såg ut ändå. hohoho.
sen käkar i pizzan ute i solen. fan vad nice det var. måsarna seglade högt ovanför och skrek, solen sken och vi bara hade det bäst.
vid 16.00 började jag få ont i huvudet, det höll i sig genom hela arrangemanget, men jag satte på mig det gladaste leendet och gjorde mitt bästa, jag fick nog i alla fall några som valt media att ångra sig och väljer nog samhälls till hösten i alla fall.

i morgon har jag prov i internationell ekonomi, det är rätt kul, men jag har verkligen inte hunnit plugga så mycket som jag skulle vilja, har jag tur kanske jag klarar det - som bäst vg, men absolut inte mvg.

min mobil dog i förrgår också! rätt sugigit! jag behövde den verkligen! hur ska jag nu lyssna på musik?
trevligt hade jag i alla fall. dennis var guld och fanny en pärla.
vi kan gärna sitta och glassa vidare på gröna lunds kaj flera timmar i veckan.

nu måste jag nog kila!
tack och hej leverpastej!

trasig truck = mitt fel?

igår innan jag skulle gå från jobbet hade jag sönder trucken.
fatta!
eller, det var väl inte mitt fel, jag vred en kvarts varv på ratten sen gick en sprint sönder någonstans. nu gick det att snurra på ratten utan att den svängde något.
fan fan fan.
alla jag berättat för säger att det inte var mitt fel eftersom den bara gick sönder sådär. men saken är ju den att klart som fan att den ska gå sönder när JAG kör den och inte när de som är fast anställda kör den. nej, nej, klart det är sommarjobbarens fel, så kommer det låta.
jag har ångest för att komma tillbaka till jobbet imorgon, jag var ju själv när det hände, så jag kunde inget annat göra än att skriva en patetisk lapp på skrivbordet. och gå
MAH.


norrtälje tidning idag:

haha!
som sagt så gick det ju inte så värst bra för oss i lommarrännet, det valde NT att uppmärksamma


"Efter halva loppet valde samhällsprogrammet att lämna det sjunkande skeppet" såg jag på nätet och i tidningen idag så skrev de något i stil med: samhällsprogrammets båt var en besvikelse.
både i tidningen och på nätet visar de denna underbara bild där Dennis ramlar av vår underbara båt "HRM puphörnet".

STOP IT! STOP IT! STOP IT! STOP IT! STOP IT!



jag har aldrig skrattat så hårt i hela mitt liv! den fick mig att gråta och vinka mig dubbelt!
*älska ungen som är livrädd och tror att han ska dö!
*men älska kvinnan som skrattar åt ungen ännu mer!


RSS 2.0