Johan Af Närtuna

idag efter att jag åkte från uppsala fick jag världens chock. gissa vilka som går på bussen?
jo, ingen mindre än min gamla samhällskunskapslärare göran och en hel hop med vitryssar!
jag blir paff som fasen må ni tro! jag sa till och med "tjena!" till några av vitryssarna jag kände (ja på svenska) för inte hade jag någonsin kunna tänka mig att stöta in i dem på bussen!
när jag väl gjorde mig införstådd i att jag skulle snacka engelska med dem så gick det självklart rätt bra att kommunicera med dem, och det var kul att träffa de man hade så otroligt trevligt med förra året nere i vitryssland.
jag lovade göran att vara med på en middag på torsdag i grisslehamn. jag skulle hitta på något skojigt, en lek eller liknade, och det ska jag banne mig göra. jag är ju rätt skojig av mig. hjälpa till med potatisskalning skulle jag också göra.

väl i rimbo så äter jag och carro upp det sista av kristina lugn. hon smackade gott. efter det åt vi chips.
jag känner mig ju så lagom nyttig idag eftersom jag åt tårta till frukost. och sen blir det tårta och chips hos carro.
>>johan goes fat<< (egentligen fattar jag inte riktigt innebörden av de där tecknen, men jag har verkligen längtat efter att få använda dem!)

på väg hem träffade jag sandra och hennes syster. nu ska jag berätta det otroligt pinsamma som till och med slår "min grop".
såhär var det: sandra åker den proppfulla stadsbussen i uppsala. hon står upp och håller i sig i stången till vänster och motsvande till höger. helt plötsligt så bromsar bussen in och sandra sliter med sig den högra stången!
efter att hon gjort små pinsamma försök att få den på plats så tar hon sig fram till busschauffören. väl där så visar hon upp stången, pekar på stoppknappen som sitter på den och säger: "den här knappen funkar inte."