Johan Af Närtuna

Såhär i efterhand känner jag att onsdagen var ganska så bra och ska därför skriva om den nu.

I

Efter att ha hjälpt AnnaKå att välja mat nere på Luthagen så beger jag mig för en tur på stan innan jag ska möta upp Carro. Aldrig i min vildaste fantasi så visste jag vad som väntade lilla mig. Där går jag, strosar genom S:t per gallerian och då kommer det en joggare springandes genom shopparfolket mitt i lunchkommersen. Galet.

II

Busschaufförer kan man tycka en hel del om. För det mesta så hatar vi dom, eller? Ärligt talat.

Men det finns nu två busschaufförer som faktiskt har lyckats komma så långt åt andra hållet att de har erövrat en liten del av mitt hjärta. Den ena är han som kör 767:an Norrtälje - Stockholm. När han börjar köra så säger han något i stil med: " god dag mina damer och herrar, ni åker med buss 767 mot Norrtälje. Den beräknade tiden är 50 minuter och jag hoppas att vi slipper eventuella trafikproblem. Vädret idag är ju underbart! Sol, men åt kvällen kan det ta och mulna och även regn kan det komma på sina platser. Dagens namnsdagsbarn är Monika och Mona..." hur pass älskvärt är inte det? älskade busschaufför.

Den andra busschauffören var han, han som körde buss 2 mot Flogsta. HERREGUD VILKEN UNDERBAR MÄNNISKA!  När någon gick på så sa han "Hej! Välkommen!" sedan när bussen stannade och släppte av folk så sa han "ha en bra dag." men den mjukaste stämman... varje gång! Det var inte en människa på bussen som inte smålog när han sa något. Ja, vems mungipa började inte rycka? Alla var sålda på den mannen.

III

Jorrå, sen så övningskörde jag hem den där onsdagen också. Jag lade märke till att ratten verkade vara extra känslig på något underligt sätt. Och då kom jag på att ratten inte alls var extra känslig. Det var jag som var berusad. Jag hade suttit och druckit öl på Uplands nation. "ops" tänker jag men säger inget till pappa utan kör hem lite extra sakta.

Så kan det gå när man har minne som en jävla guldfisk.