gropen och jag
jo just ja!
jag har ju inte berättat om när jag föll ner i avgrunden härom dan!
efter att jag gått mot röd gubbe och nästan mist mitt sjunde av mina nio liv så skyndade jag mig till centralstationen.
sen blev det svart. ni förstår, det var mörkt nere i gropen.
hur gick det till? hur hamnade jag i gropen?
såhär var det: jag stressade och gick över den becksvarta gatan, jag kollade nu instinktivt efter mina nya fiender -dvs bilarna- samtidigt som jag skrev ett sms. när jag kommit över gatan och upp på trottoaren och gått några steg så känner jag hur marken plötsligt försvinner!
jag skriver högt och säkert fjolligt och hamnar raklång i den minst en meter djupa gropen. där ligger jag stilla i ungefär fem sekunder och tänker "varför händer sånt här alltid mig?" sen tar jag mig upp och kikar lite för att se om nån är där.
ingen var där som tur var, och ingen såg.
och jag ställer mig frågan igen: VARFÖR HÄNDER DET ALLTID MIG?
HAHAHA jag verkligen ser hur du kikar upp över kanten från hålet :D
haha :P.... du hade tur att det inte va några pinnar som staack upp ur gropen, en polare till mig va ganska nära att bli av med ena benet när han ramlade ner i en grop, kunde dött ju !
HAHAHAHA fyfan vad kul, jag hadde garvat ihjäl mig om jag sett de där hahahahaha gud vad roligt jag får värsta bilden.. hahah jag skrattara faltislt hög nu
hahahaah hur lyckas man!? jag tyckte min spyberättelse var rolgi men hahahaah EN GROP!!
