Johan Af Närtuna

En helt vanlig dag på gymnasiet. det var goa tider.

---

Idag gick jag äntligen upp i tid för en gångs skull, en vana som jag saknat i ungefär två månader.
Jag hann packa gympagrejer, käka frukost och fixa mig någorlunda. Det var väldig bra av mig, annars har de föregående mornarna resulterat i försovningar eller att man ligger och drar sig tills det är femton minuter tills man ska åka hemifrån. Men idag var jag duktig!
Något som gick mindre bra idag var psykologiprovet... faaan, tror det gick käpprätt och helvete! Jag är otroligt glad om jag ens får G. något man alltid fruktar med denna lärare vid namn Göran är att lämna in sitt prov. Han brukar scanna hela provet hur snabbt som helst och ge kommentarer direkt. Något som inte är så kul för dem som inte presterat så bra. Och idag när jag lämnade in det säger han "Johan.." precis när jag vänt mig om snabbt som fan för att hinna smita ut. "jaaa? hehe" säger jag och vänder mig sakta och dystert om. "Jo, jag tänkte på presentationen du gjorde i samhällskunskap C, den var riktigt bra tycker jag." jag blir häpen som fan! Jag trodde han hade trollat fram giljotinen, men istället berömmer han mig! "tycker du?" nästan ropar jag ut, och Göran tystar mig, berättar vad som var så bra med presentationen och frågar om jag verkligen gjort allt jag kan på provet. "aaaah?" säger jag och vänder snabbt på klacken igen för att slippa en rättning av provet live framför klassen som han brukar göra.

Annars var jag inte alls lika rädd för mina andra lärare idag. innan vi gick till idrotten chillade vi i gräset bland tusenskönorna och solen sken som besatt och där satt vi och fick röda axlar, men det gjorde inget.
På gympan hade vi brännboll på schemat, och jag var brännare i laget "Björnligan" och det gick jättebra! jag gjorde två frivarv och peppade som besatt på mitt enastående lag. Det andra laget som hette "den lilla rosa musen", de var rätt kaxiga av sig vilket gjorde vår seger med 50-49 ännu ljuvare.

Sista lektionen var filosofi, och där var jag helt hysterisk av mig, jag antar att jag fortfarande var helt i varv efter idrotten. Jag skrattade åt allt och alla.
Det hjälpte inte alls av att vi såg på tv, det var ett program om hur man uppnår lycka. Och jag lovar er, jag blev i alla fall lycklig av det! det var inget roligt med programmet alls, rätt seriöst faktisk, men 90-talsstajlen var för stark för att man skulle kunna hålla sig för skratt, men det var inte det som var roligt egentligen, det vara bara ett plus! Det som fick mig att brista om och om igen var hur nära kameramannen zoomade in personerna och att kvinnan som intervjuade filosofen var helt lutad fram mot killen (två decimeter till och hon skulle pussa honom) och hon såg verkligen intresserad ut till max.
Hon var alltså helt fokuserad genom hela programmet, jag började undra om hon inte fick ont i ansiktet för att hon höll den där posen hela tiden.
Det slutade med att jag gick ut och skattade av mig ett tag, men sen var jag tillbaka igen och det gick rätt bra till en början...

En annan rolig sak jag måste berätta om var när vår rektor kom till oss i tisdags och berättade om resultatet på en enkät vi svarat på.
En av frågorna var: Vad tycker du är bra med Rodengymnasiet?
han lade upp svaren på undersökningarna på en overhead och då kunde vi läsa bland svaren:

"TACOLÅDAN till lunch! :D"

Haha, jag älskar min klass.