Optimistiskt brev med Pekka Heino
Idag träffade jag mitt folk i studentstaden # 1. Busskrångel gjorde att jag blev ungefär en timme sen, men jag blev ändå bjuden på kaffe och bullar när jag kom, det tycker jag är snällt.
Vi skrev ett litet protokoll på hur många möten vi haft och vad vi pysslat med, av någon anledning lades det in en bild på bullar längst ner, kanske för att symbolisera vår mysighet? Sen slängde vi på mitt initiativ en glad bild på Pekka Heino. Spontant.
Varför inte? Det är så otroligt befriande att allt inte behöver tas på otroligt blodigt allvar.
Klart jag undrar hur pass glad Peter blir när han öppnar mailet. Det måste han väl bli? 
Kommentarer
Postat av: C.
HAHA! så jävla härligt, men jag undrar så här framåt eftermiddagen, varför inte Christina Lugn?
Trackback
