Tisdagen den 4
Gårdagen var verkligen en av de bästa dagarna på länge.
Efter att jag dragit mig i sängen ett allt för bra tag så åkte jag in till Uppsala och kan ni gissa vad? Efter över två månader har jag äntligen fått mitt kårleg. För att citera Kishti Tomita: halleluja!
Nu kan jag äntligen ta studentlivet på allvar utan de temporära papperslapparna som hemsökt mig och som har fungerat som värdelösa substitut för kårleget. Värdelösa lappar som har går ut utan att man lägger märke till det. Men nu jävlar, nu kan jag ha kul utan att tänka på att fixa nytt kårleg stup i kvarten. Nu behöver jag bara fokusera på att inte tappa bort det.
Senare så bar det in till Stockholm. Varför? Jo för jag skulle se Lasse Lindh på kafé 44. och vad ska jag säga? Annat än att det var underbart alltså? Shit. Jag hade ju aldrig sett Lasse förr så jag tänkte att OM det skulle bli dåligt så kanske det skulle luta åt det där mjäkiga hållet. Men det var tamejfan inte mjäkigt någonstans! Vilken artist! Herre jävlar! Vilket tryck! Ah, ni märker såklart på alla jättekorta meningar som slutar med utropstecken hur bra jag tycker att det var (!).
Men Lasse var/är verkligen jättebra, snäll och trevlig på ett lite flummigt sätt. Bra på att kramas är han också för övrigt.
Svenska Hjärtan
