I fall ni vill veta
Jag kom just att tänka på ett av mina starkaste barndomsminnen. Jag gick i lekis, det var vinter och rasten var precis slut. Jag hade på mig min käcka gröna 90-tals overall med fräcka mönster på sidorna. Vi hade två lärare på lekis, Helena och Marie. Då så tyckte jag inte om Helena för hon var sträng tyckte jag. När det verkat som alla gått in så skulle jag få ur mig lite av den frustrationen som den lilla lekisversionen av mig kunde bära på och går till attack mot en snölyckta som Tove och Tony gjort till Helena. Där stod jag, sadistisk som jag var och sparkade sönder den för nöjets skull. Jag räknade inte med att jag skulle få höra "Johan!" , det var ingen mindre än just Helen.
Fuck.
Där står jag och blir utskälld. Jag har nog aldrig blivit så utskälld i hela mitt liv. Men mina vänner, det tar inte slut där, nej, nej.
Medan jag står där och trampar i snön så mumlar jag om och om igen "jag måste gå på toaletten" men hon fortsatte med utskällningen. Det blir värre, jag kniper, det börjar läcka.
Ja, vad tror ni hände? Jag han aldrig gå på toa.
Och nej, jag kommer ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG förlåta Helena.
Aldrig.
tror du vi förlåter dig eller johan?!
haha det där har jag i ärlighetens namn ingen jävla aning om att det någonsin hänt.
