Även jag ska tjata om våren
Visst fasen är livet underbart? Det är vår. Jag har soldrillor, kort jacka och ett pirr i magen som heter duga.
Igår var en fin dag.
Först var det seminarium från 9 till 12. Det var smärtfritt. Jag som övat in mitt tal (någorlunda) var skonad ändå, det visade sig att jag har det nästa vecka. Bra, nu kan jag omöjligt öva in det i sista minuten eftersom jag redan gjorde det natten innan jag trodde jag skulle ha det.
Efter seminariet så var gick jag en pedagogisk promenad genom stan med Mari och vi mötte upp hennes kompis Mubbe, sen var det käk på thairesturang som gällde. Gott och trevligt.
Efter lunchen gick jag högst upp i konserthuset. Där satt jag i minst 45 minuter och njöt i solen medan jag kikade ner på stan och alla människor nere på de dammiga gatorna.
Sedan bar det iväg med Janie och hennes kompis Fabian på jobbmässa i Fyrishov. Jag kom precis fram till att jag nog är för kräsen med det här med jobb. Jag var nästan inte intresserad av något där. Jag tog ett visitkort efter två varv. Useless. Det hela kommer sluta med att jag inte kommer få tag på något nytt jobb vilket i sin tur kommer leda till ytterligare en sommar på lagret... det får bara inte hända.
Och just ja! Som om jag kunde glömma så var morgonen stressig och panikartad. Det hela började med att jag inte hittade mitt busskort och slutar med att pappa skjutsar in mig till Uppsala och på vägen dit så bildar vi en fallang i bilen mot mamma. Jorrå, ni skulle bara veta hur EN VANLIG morgon hos familjen Eriksson-Lundin kan te sig.
OCH idag har jag sett snödroppar.
