Johan Af Närtuna

Mjau.

Idag sov jag till 18.00. vadå vänt på dygnet? Anledningen till detta är att igår kom jag hem jag från den stora staden och var rätt så ganska jätte trött och innan det så har det verkligen varit fullt upp med allt.

Men i fredags var det fest igen (det var i fredags va? Vad är det för dag idag? vaknar man upp och det är becksvart ute blir man rätt förvirrad) ! Målet var klubb konstig och jag kände mig rätt otaggad, men som ni vet så reder ju sånt ut sig.

Trevligt var det, dansade tills fötterna sved och så vidare, ragg från både kvinnligt och mannligt håll fick jag också. Lucky me and my ego.

Fast idag har jag verkligen ont som fan eftersom en tjej verkligen  stampa på min fot när hon dansade. BAM! Rakt på min fot och jag liksom hoppade runt i smärta. Man kan fan döda folk med ett par riktigt bastanta klackar.

I alla fall, CHIPS, det var ju det jag skulle berätta om.

Jag utsåg mig till Lis beskyddare för kvällen, gentleman som jag är. I en värld av sprit och våldtäktsmän behövs det ju.

Jag gjorde ett ganska så bra jobb med det må jag säga, tills vi hade linjebyte vid t-centralen. Vi skulle ta ut lite chips ur en automat då vi hade mindre än två minuter tills tåget skulle komma. "vi hinner! Vi hinner!" hann vi då? Jag hann. Alla andra också. Men inte Li. Och där stod hon med chipspåsen. Nästa tåg gick om 36 minuter och hon hade inte sin mobil med sig.

Men vad hände med Li Binder? Det är det ingen som vet. Vissa säger att hennes ande än idag virrar runt på t-centralen med en chipspåse i handen. Så om ni hör ett knaprande av chips eller ser en ande med krulligt hår så är det hon.