Johan Af Närtuna

Hej,

Igår gick jag och lade mig innan midnatt. Tjugo i tolv la jag mig i sängen, stängde ögonen och somnade direkt.

Att jag kom i säng innan tolvslaget har inte hänt på ett halvår så jag är rätt stolt.

Jag har totala sömnrubbningar nu för tiden. I förrgår gick jag inte aldrig och lade mig (andra gången under loppet av en vecka). Jag satt uppe hela natten sen gick jag till skolan i god tro om att jag skalle kunna prestera mitt tal bra. Jag är korkad.

Idag så har det sjungits! Vårt program arrangerar ett luciatåg så jag ska visa lite engagemang är det tänk -bra Johanni. Sanningen är dock att jag inte sjunger så bra. Och i kören hör jag knappt mig själv så jag låter ännu värre.

Maaaah.

Min kursare Bratt frågade mig följande: "Johan, tenor eller alt?"

Jag var på vippen att säga "nej tack" eftersom jag trodde han kanske ville bjuda min på något konstigt ätbart.

Ni ser? Varför ska jag lussa egentligen? Jag kan ju inte ens sångtermer!

Annat:

Jag minns en repetition till ett luciatåg vi hade någon gång i början av mellanstadiet (eller kanske tidigare?), där stod vi uppställda och sjöng. Bakom mig stod Tobias. När en sång avslutades följde tystand. Då vänder jag mig om och säger "kan inte du mima istället?" med det där bitchiga tonfallet som bara jag kan använda och mena det på riktigt. Alla hörde och pikningen hade antagligen varit träffat honom direkt i hjärtat och känt sig offentligt förödmjukad.

Jag hade glömt detta tills någon nämnde det för några år sedan och friskade upp mitt minne. Kanske ska jag känna ånger? Nej det gör jag inte! Han var riktigt jävla elak mot mig i skolan så detta är ett av mina finaste minnen... jag var elak, oh så elak... så fint, så fint.