67
Tjohej.
Igår så började vi med den andra delkursen av fyra - att tala II. Läraren var rätt trevlig på ett gulligt morfaraktigt sätt. En släng av Parkinsons hade han också. Om två veckor ska jag hålla ett hyllningstal om min mest onödiga pryl. Jag vetefan vad jag ska tala om. Aja, det blir nog säkert bra. På ett flummigt sätt. Men så ska det väl va när man pluggar på universitet?
Efter skolan begav jag min till Knivsta och farmor, och så kom jag hem nu. Det var lite som att ta en minisemester. Jag hade glömt mobilen och hon har inget Internet så jag har varit helt avkapat från saker och personer som drar i mig och bara kräver massa saker av mig. Skönt. Inte att folk kräver saker av mig, men att slippa det. jag känner mig verkligen utvilad. Men vet ni vad? Jag kände mig lite större än vanligt efter mitt besök och gissa vad? Jag väger just i detta nu 67 kilo. Jag har aldrig någonsin vägt så mycket.
(nu sprang jag iväg och vägde mig igen, jag trodde inte mina egna ord, men jag väger fortfarande 67 kilo.)
Jag har vägt mer än du ! Nananananana!
