Johan Af Närtuna

Min pappa slog sig i huvudet någon gång när han var liten. Det måste han ha gjort. För han är så konstig ibland.

Tidigare igår kväll så kom han fram till mig och viftade med ett papper.

- hörru, Johan. Känner du den här personen? Säger han och ger mig pappret. Det är en sökning på hitta.se av en av mina kompisar
- Ja...
- Jaha och ni pratat i över en timme på telefonen - på hemtelefonen!
- Vadå vill du att jag ska betala? Vänta lite, varför har du letat upp hans hemadress och skrivit ut kartan för?
... Tyst stund...
- Öhm...
- Varför gör du så? Kunde du inte bara ha frågat istället för att hålla på såhär?
Han gör den där stirriga blicken som bara han kan göra när han försöker komma på något.

Han är allt bra konstig. Han brukar prata med sig själv också. Men han är bra ändå.