Johan Af Närtuna

Hej kära ni, ni är bäst.

Ni jävlar ska ni få höra om hur pinsam jag är... IGEN

Men först: Igår var jag och Li ute. Hon fyllde arton i förrgår så detta var hennes första utekväll. Historical event. Vi begav oss till Baba sonic för att skaka arsle, dricka öl och stöta in i Nils och hans kompis. Kompisens (vars namn jag glömt) kände uppenbarligen lykke lis bror som också var där. Detta lykke-lis-brorsa-i-samma-rum-i-detta-nu-samtal blev kvällens längsta konversation mellan Li och Nils kompis. Jisses, det kan vara lätt att snacka om ingenting egentligen. Nils visste inte ens vem lykke li var, det tyckte jag var kostigt och sa till honom att gå hem.

I alla fall, på bussen hem från den stora staden så somnar jag. Inget speciellt med det kanske? Ha! Ni har glömt att det är mig det handlar om!

Där sitter jag på den lagom fulla bussen och slumrar, dock så varade inte den ljuva sömnen särskilt länge.

Jag vaknar av att jag hör mig själv prata i sömnen, något i stil med "nej, inte den kärran". Fan vad pinsamt. Han som satta bredvid mig ville verkligen byta plats, det såg jag på honom. I samma veva är jag asförvirrad, som man brukar vara ibland när man vaknar upp, så jag troratt jag missat bussbytet i Rimbo och var halvvägs till Hallstavik!  Där sitter jag och liksom ser mig om helt förvirrad, folk trodde säkert att det var något seriöst fel på mig.